Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALFDAN (litet burdus).
Jag önskar, att da ville komma och sköta våra sjuka,
Ingrid.
INGRID (snabbt).
Jag?
HALFDAN.
Ja, tror du kanske jag glömt hur tryggande lugn
och hur outtröttligt god du var, när jag hade malarian
och du hade mod att uppsöka och att sköta mig?
Lasarettsdräkten är också hvit, du.
INGRID (tänker).
Då sorg blir min glädje och glädje blir min sorg,
då ska jag komma, Halfdan, inte förr. (Gladt,-) Men
det kommer allt att dröja, du, ty nu är jag stadd på
glädjevägar! Men han sofver? (Visar på Henning.)
Halfdan känner på Hennings puls och rycker på
axlarna.
En ung, mycket läck italienska med mandolin öfver
axeln och kostym å la Botlicelli smyger sig in med
fingret på mun. Frågar med gester om hon får sjunga.
Ingrid lägger å sin sida fingret på mun och visar
på den sofvande Henning.
DEN UNGA ITALIENSKAN knäböjer framför
Ingrid, lägger för ett ögonblick hufvudel i hennes knä
och hviskar sakta:
Madre mio. . . (Smyger sig sedan ut pä tå, men smular
i förbifarten sönder en stor ros öfver Hennings hufvud.)
HENNING (ömt och yrvaket).
Jaha, jaha, Enna lilla: kommer strax! (Sedan.) Hva
liva’ hva’ nu? Jag har visst inte sofvit; visst inte. Tu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
