- Project Runeberg -  Litteraturens inre utveckling under det nittonde århundradet /
1

(1924) [MARC] Author: Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den nya inspirationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I.
DEN NYA INSPIRATIONEN.



I de båda franska nationalmuseerna i Paris, Louvre och
Luxembourg, hänga tvenne bilder, vilka båda bära namnet »L’Inspiration».
Till tiden ligger det väl ett århundrade mellan dem. Den ena tavlan
är av rokokomålaren Fragonard (1732—1806), den andra av Henri
Martin (född 1860). Ehuruväl den ena är ett porträtt av en
samtida författare, odediktaren Jean Baptiste Rousseau, och diktarbilden
på den andra tavlan bär Dante-kostym, äro de dock båda betecknande
för hur det adertonde och det nittonde århundradet uppfattade var
sin poetiska inspiration.

Det adertonde århundradet placerar inspirationen vid skrivbordet,
det nittonde århundradet förlägger den ute i den vilda skogen. När
det adertonde århundradets diktare låter sin blick sväva ut på jakt
efter idéer, vet man fullväl, att han genast skall doppa sin penna och
på papperet nedpränta sina tankar i en — såsom en norsk författare
fyndigt nog uttrycker det — »nydelig, tydelig och prydelig» form.
Man ser, att det är kring uttrycket, vändningen, formen som hans
tankar koncentrera sig. Tankespiralen är — skulle man kunna säga —
inåtgående.

Raka motsatsen i det nittonde århundradet! Hos diktaren i den
vilda skogen leder den poetiska hänförelsen sinnet oemotståndligt ut
i allt vidare och vidare kretsar. Denna hänförelse gör sig förnimbar
som en vag stämning hos själen, en stämning, som man är frestad att
kalla än musikalisk, än religiös. Den bild, som avspeglar sig i hans
själ, gör honom betagen; den lilja, som trollfén räcker ned mot honom,
sprider sin doft över hans ande och hans sinnen. Men tanken att på
papperet giva uttryck åt sin stämning är honom fjärran.

Mellan dessa båda uppfattningar är ett djupt svalg befäst. Steget
mellan Fragonard och Martin innebär en revolution i själva den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 03:02:31 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inreutv/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free