Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den nya människoskildringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H.
DEN NYA MÄNNISKOSKILDRINGEN.
Den här ovan skisserade revolutionen i den poetiska
grundstämningen står i samband med den förändring i fråga om skildringen och
uppfattningen av människan, som gjorde sig gällande i slutet av 1700-
och början av 1800-talet.
Under Ludvig XIV:s tidsålder hade dramat varit
människoskildringens huvudorgan, men därefter börjar romanen så småningom
tränga sig fram. Visserligen är romanen i enlighet med sitt
historiska ursprung allt annat än en verklighetsskildring. Allt ifrån
forntiden hade den varit en tummelplats för de mest sagolika
tilldragelser och de mest vidunderliga bedrifter, och det gamla franska
uttrycket »romanesque» visar också, att romanen just betraktades
som en motsättning till den faktiska verkligheten. Det sjuttonde
århundradets riddarromaner följde också troget i de antika
äventyrsromanernas spår. För övrigt kom romanen till användning för allt
möjligt; man hade både filosofiska, politiska och moraliska romaner,
och Rousseaus romaner i det adertonde århundradet hade sin betydelse
först och främst genom den lära, som de förkunnade.
Emellertid hava vi redan från Ludvig XIV:s tid ett enastående
exempel på en roman, i vilken karaktärsteckning och psykologisk
motivering utgöra den enda attraktionen, under det att själva
handlingen är tämligen enkel, nämligen madame de Lafayettes djupa och
förstående skildring i »La Princesse des Clèves» av en gift kvinnas
kamp mot sin kärlek till en annan man. I Frankrike fullföljdes denna
linje under det adertonde århundradet i Marivaux’ »Marianne».
Men under det adertonde århundradet var det särskilt i England
som romanen trängde sig fram till en dominerande litterär position.
Richardson, Fielding, Smollet och Goldsmith hava var på sitt sätt
bidragit till att grundfästa dess ställning. Den engelske litteratur-
—
)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
