Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Korsaren och hans efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSAREN OCH HANS EFTERFÖLJARE.
lidanden och fröjder? Och lyckan — är den väl strängt taget
någonting annat än tillfredsställd stolthet?»
Men denna hans åtrå efter att sätta en värld av känslor i rörelse
härleder sig endast af fasa för det tomrum, som är hans eget jag. Hans
egen hjärtekyla skapar i hans inre en ständig förtvivlan, och det är
denna han jäktar efter att undslippa. Och i hans lust efter att få ha
sin hand med i världens styrelse ruvar hans törst efter hämnd på
tillvaron, som dräpte de milda och goda känslorna inom honom. Det är
på detta sätt han står där såsom den ständige segerherren, som
förmår allt utom det att skapa lycka; han står där som den Kainsmärkte,
den där bakom allt endast ser sitt eget hjärtas tomhet.
Därför är han också stadd i en ständig kapplöpning med ödet,
och därför visar han intet förbarmande, när spelet är vunnet. Han
lagar så, att den stackars ynkryggen Gruschnitski av pur skamkänsla
icke vågar röja det fusk, vartill han gjort sig skyldig i duellen, och
sedan skjuter han lugnt ned honom. »Finita la commedial» Och sedan
han drivit det därhän, att den lilla furstinnan Mary Ligoffsky blivit
vansinnigt förälskad i honom, svarar han henne med en hånfull
bugning och går sin väg. Denna avskedsscen är ett mästerstycke i konsten
att vara hövlig med hån på läpparna och iskyla i hjärtat. Här hava
vi byronismen potentierad, här se vi en frihet, som ej låter sig bindas
av några hänsyn, en stolthet, som icke kan leva utan medvetandet
att vara segerherre. Och ve de besegrade! Ty denne korsar har
stelnat till is i sin korsarrustning. Hans stolthet är hjärtlöshet, hans frihet
är tomhet.
* * *e
Medvetandet om denna inre tomhet, som skymtar fram hos
Lermontov, kommer klart till synes hos Musset i »Rolla».
Rolla strör ut sitt guld, och när det är slut, dör han efter en i vilda
orgier tillbragt natt hos en helt ung flicka. Det är hans korsartillvaro.
Den är icke överväldigande, men Rolla vansläktas dock icke från arten.
Det är hans hänsynslöshet och hans trots som göra honom till korsar.
Och även om Musset icke berättat så särdeles mycket om hans liv, så
har han diktat desto mera om varför han blev korsar. Hela
världsutvecklingen ligger bakom denne odåga och galenpanna. Hellas’
skönhet är död, tron på kristendomens sanningar har upphört att
brinna. »Jag har kommit för sent. Världen är för gammal. En tid utan
hopp avlar en tid utan fruktan.» Därav detta vällustigt vilda liv med
döden omedelbart för ögonen; därav detta rus utan glädje, detta ras
i njutningens virvel — med all livets tomhet, uselhet och styggelse
grinande bakom förlåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
