Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Patriotisk diktning och nationalromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATRIOTISK DIKTNING OCH NATIONALROMANTIK.
en musikalisk hänförelse, som måhända ej har sin like i hela världens
poesi. Den som läser om Felicias och Astolfs möte i »Lycksalighetens
ö» tycker sig höra en opera, och den som läser trimeterscenen med de
älskandes första förening i »Fågel blå» känner sig av versen försatt som
i berusning. Och dock är det icke dröm Atterbom vill, utan liv. Som
en glansfull syn, som sublim tro finnes denna värld över oss; men
människan måste böja sig för plikten, måste kämpa och försaka, och den
slutlige försonaren är först döden, den allvarsfyllda döden. Och dock
äger människohjärtat makter som
kunna höja henne ovan molnen:
Skiljer stoftet hjärtan,
Stoftet, skuggors hem,
Kärleken och smärtan
Räcka bortom dem.
Hos andra diktare är förhål-
landet till de eviga idealens värld
varken så halkyoniskt i sin dröm-
da lycksalighet eller så fast re-
signerat i sin försakelse som hos
Atternom. Hos Stagnelius är
världsfursten den onde som har
makten, under det Gud tronar
högt i sin himmel, den oupp-
nåeliga. Ack, kunde blott en
ängel komma i månestrålar un-
der den stilla natt och bringa den
försmäktande en droppe tröst!
»I världsfurstens harem — är J. L. RUNEBERG.
Anima fången» Längtan och
kvidan äro hennes själ beskärda, evig sorg, evig styggelse, evig
förnedring på denna jord. Mäktigt trängtande går tanken mot den slutliga
förlossningens stund. »När brister världsäggets högblåa skal?» Man ser
här, hur denna högre värld står i dubbelt förhållande till oss dödliga.
Hos Atterbom förnimma vi uppenbarelsens salighet, och på vår
vandring strida vi i inre förvissning om evighetens lycka. Hos Stagnelius
sträcker sig själen i kvalfull längtan uppåt mot dessa evighetens höjder,
som äro så långt, ack, så långt borta.
De följande diktarna varken sökte den överjordiska världen eller
behövde flydda tiders härlighet och historiens stora gestalter för att
känna frändskapen med sitt folk. Almquist skildrade detta folk helt
enkelt och rättframt i sina bondeberättelser. Och Runeberg målade sitt
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
