Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Patriotisk diktning och nationalromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATRIOTISK DIKTNING OCH NATIONALROMANTIK.
finska folks liv, till en början i praktfulla verser i Älgskyttarna» och
»Julkvällen»; men sin största seger vann han, när han i »Fänrik Ståls
sägner» tecknade bilden av det folk, som en generation tidigare hade
kämpat i det olyckliga kriget. Här var hela folket med, från de största,
från en Sandels och en Döbeln, till de minsta, till Munter, Lotta Svärd
och Sven Dufva. Det var ej någon stor stil i dessa enkla verser; det hela
skildrades så okonstlat och tillförlitligt. Men just däri låg skildringens
tysta storhet. Det var, som om folksjälen själv gåve sig uttryck i dessa
dikter.
* *
I Norge var efter 1814 åtrån efter forntidsromantik förhärskande.
Det nya Norges nationalsång blev Bjerregaards »Sönner af Norge, det
ældgamle Rige». Litet varstädes i skildring och diktning skådar man
tillbaka på och lovprisar svunna dagars härlighet. Man ville också ha
en gammalromantisk poesi, men någon sådan fick man ej. När det
nya släktledet ryckte in, ådagalade han, som var »oron i verket»,
Henrik Wergeland, en glödande iver i alla nationella spörsmål. Björnson
har en gång sagt om honom: Att nämna hans namn är som att vifta med
en norsk flagga. Men även
om Wergeland än så vackert
sjöng om att ur gruset resa
Håkons hall och Olavs kyrka,
så var han dock allt annat än
en tillbakaskådande natur;
därtill var han alltför ivrigt
med i dagens realiteter. Väl
är i gengäld hans poesi mera
romantisk än någon annan
med honom samtida
norrmans, men hans romantiska
värld liknade mera Atterboms
än Geijers eller Grundtvigs.
När han i den tidiga
morgonstunden sitter i sin trädgård,
sådan Herluf Möller så
betagande skildrat honom,
förefaller han död — han bara
skriver, skriver, skriver...
Hans blick är slocknad,
an-HENRIK WERGELAND. letsdragen ha stelnat, och det
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
