Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Naturlyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLYRIK.
smärta. Även Vigny erfar ungdomens blida, veka lyckolängtan. Han
vet, att den utvalde står ensam. Hans Moses klagar över att, så snart
Herrens ande uppfyllt honom, ropa människorna: Han är en
främling ibland ossl
Min hand blott förskräcker den hand, som den rör,
ty min röst är storm, och ljungeld på läppen jag för.
Därför älska de mig ej — se, hur de darra allal
När öppen står min famn, på knä de vilja falla.
Jag har levat, o Herre, i makt, men ökenensam.
Låt mig nu få dö, ty döden är gemensaml
Men när han blev bedragen på lyckan, återföll han i grubblerier.
Var finnes lyckan? Vad är livets mening? Ingenstädes och ingenting.
Lidandet är det vissa; livet är ett fängelse, ett straff. »Det finns ingen
som tvivlar på att vi undergå straff. Man varför göra vi det? Det veta
vi ej; rättegångshandlingarna äro uppbrända.» Det onda och tvivlet
hålla i var sin flik av det lidandets täckelse, som höljer världen.
Ständigt göra vi den kvalfyllda frågan: varför? Och ständigt blir
svaret antingen tystnad eller det obevekliga: Det står så skrivet!
Världen — så heter det i slutet av Vignys »Stello» — styres av ödet,
och ödet är den godtyckliga slumpen. Världens tvenne poler heta
Pourquoi och Hélas — det är uttytt: Varför och O vel
Alltså: förtvivla, men förtvivla som en man! Kväv alla
förhoppningar i ditt bröst, men låt din hopplöshet ej vara bekajad med vrede
och feghetl! Bär livets börda och klaga ejl Det är ärans bud. Lyd,
såsom soldaten åtlyder en grym befallningl Böj dig för religionens
föreskrifterl Slut ditt trots inne i ditt hjärta — där har du idealet,
där har du diamanten och kristallen, de oförgängligal! Du och ditt
ideal äro mera värda än hela det stora eländiga livetl
Den svarte doktorn kommer och visar Stello allt vad livet äger
av sorg och hopplöshet, men Stello har idealet förborgat i sitt bröst.
Därför är han större än den svarte doktorn, ty poesien är större än
den verklighet, som håller oss inklämda i sina ramar. Men livets
förnuftighet bringar ständigt känslan till tystnad. Det är emellertid denna
tystnad som innehåller domen över livet. Människan är stor,
beundransvärd, när hon lider. »Jag älskar det mänskliga lidandets
majestät», säger Vigny i en av sina dikter. Människan är större än ödet, när
hon av fri vilja låter sig krossas av det.
Denna heroiska stumhet är alstrad av hederskänslan. Men
hederskänslan är härvidlag — liksom så ofta annars — endast en korsett
på mänskligheten. Ty man är icke människa helt och fullt, när man
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
