Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Naturlyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLYRIK.
ras romantiska pessimism överhuvud. Men härvidlag är deras
hållning något olika. Leopardis pessimism har sin upprinnelse i hans
patriotism. Denna lär honom, att det är slumpen som regerar, att
världen lider; endast de tanklösa äro nöjda, endast naturen ställer sig
likgiltig. Men mest lida de ädla, de utvalda. När ovädret gått över,
småle alla och glädja sig, ty glädjen är detsamma som att lidandet
tagit slut. Sorgen skjuter upp av sig själv, men glädjen är ett
smärtornas barn.
Den bitterhet, som besjälar Leopardi, får emellertid en
tillspetsning, som är säregen för denne diktare. Hans ungdom hade varit
glädjelös på grund därav, att
hans uppfostran gått ut på
att göra honom till bokmal.
Åter och åter gör han den
ungdomsglädje, på vilken han
blev bedragen, till föremål
för betraktelser; ungdomens
glädje dårar oss, ungdomens
förhoppningar grusas,
ungdomens tro gäckas, ungdomens
illusioner brista. Men denna
glädje, dessa förhoppningar,
denna tro, dessa illusioner
utgöra livets enda lycka.
Alltför lyckligt skulle livet
bliva, om denna tid, som ser
lyckan födas ur tusen smärtor,
finge fortfara. För milt bleve
vårt öde, om döden träffade LEOPARDI.
ossunder sådana förhållanden.
Nej, gudarnas råd har utspekulerat ett det högsta lidande för
människan, och det är ålderdomen. I den är åtrån ännu fullt levande,
men varje gnista av förhoppning har slocknat, alla glädjekällor äro
utsinade. Smärtorna bliva allt svårare och svårare, och lycka finnes
ej. I själva verket kunna vi ju ej undgå att se, hurusom jorden är
som ett litet sandkorn i världsalltet. Äpplet faller ned från trädet
och bringar förvirring i myrstacken; stenregn och lavaströmmar
begrava städerna vid Vesuvii fot. Och diktarens hållning inför denna
världsödets hårdhet är stoiskt lugn. Trotsa icke, men böj dig ej hellertl
Var lik har-riset, som lugnt blommar i lavaöknen — utan feg
fruktan, utan övermodig självtillit!
Leopardis pessimism är alstrad av livets nöd, Vignys av tankens
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
