Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Victor Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR HUGO.
tror du, att jag ej längre äger någon stolthet, därför att jag icke mera
har någon skam? Vill du, att jag skall låta mitt livs gåta dö
i tysthet? Visst och sant är, att om jag kunde komma åter till
dygden, om min lärotid i lasten kunde utplånas, då skulle jag
måhända kunna spara livet på denne oxdrivare. Men jag älskar kvinnor,
vin och spel — förstår du det? Om det finns något som du ärar hos
mig, så är det min mordplan du ärar.»
Idealet har krympt ihop. Vad var den förut, denna mordplan?
Och vad är den nu? Den uppgjordes däruppe på Kapitolium, då han
en gång drömde om att bliva sitt fosterlands räddare. Nu ser han, att
hans fosterland icke kan räddas, och detta är något som numera är
honom likgiltigt. Ty det är icke fäderneslandets räddning det nu är
fråga om — nu gäller det endast dolkstöten. Och dock — denna plan
lever i hans inre som en ideell ljuspunkt, om den ock ej längre
uppbäres av någon tro, något frihetsjubel, och det endast är den rent
mekaniska mordhandlingen som ännu återstår. Men sedan
Lorenzaccio stött dolken i Alexanders hjärta, utvidgar sig hans själ i den
renhet, som beröringen med idealet sprider över en människas liv.
För första gången efter tvenne år av usel lastfullhet känner han
luftens renhet och friskhet, i jubel inandas han aftonvindens balsamiska
doft och har en förnimmelse av nattens milda, fridfulla ro. »Andas,
andas, du hjärta, som håller på att brista av fröjd! O du, all godhets
Gud, vilket ögonblick»
Idel illusioner! Idel bländverk! Intet annat sker än det att ett pris
sättes på hans huvud, och så är han åter ett livsledans byte, åter
hemfallen åt självförakt. Säger hans vän till honom, att hans mission
ännu icke är slutförd, blir svaret: »Jag var en mordmaskin, men
bara för ett mord.» Säger man honom, att han nu skall leva som en
hederlig människa, upprepar han de förfärande orden från forna
tider: »Jag har varit hederlig. Jag älskar vin och kvinnor. Det kan
nog göra mig till vällusting, men det kan icke ingiva mig lust att vara
det.» Full av förakt går han ut för att låta sig mördas! »Det roar mig
att se dem. Belöningen är så stor, att den nästan gör dem modiga»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
