Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Verklighetsdiktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERKLIGHETSDIKTARE.
sig ur denna kappa. Det är ett av de djupaste nationaldragen hos det
ryska folket. »Den sanne ryssen är alla människors broder», yttrade
Dostojevski i sitt berömda Puschkin-tal.
Och så Gogols »Döda själar»!
Hur stiger icke det gåtfulla Ryssland självt fram ur karikatyrerna
i vartenda kapitell Bakom löjet skymtar bitterheten fram, bakom
bitterheten medkänslan, bakom medkänslan den lidelsefulla kärleken
till allt vad ryskt liv heter. Vi få se småstadens officiella Ryssland,
sådant det lever sitt sorglösa liv. Och Tschitschikovs rundresa till
olika godsägare för att köpa »döda själar» är en färd till lika många
skikt av den ryska folkkaraktären. Vi få göra bekantskap med den
sentimentale hjärtevännen, med dryckesbrodern, den solide och
självbelåtne, med den gamla änkan, vars första och sista
samvetsbetänklighet är, att det skulle kunna vara synd; hon måste in till
prästen för att skrifta sig efter försäljningen.
Så slingrar sig berättelsen fram, tills man kommer till den
fasaväckande skildringen av den vansinnige Pliuschkin, vilken
ensamheten gjort dådlös, dådlösheten girig och girigheten misstänksam
och som låtit denna ohyggliga treenighet frodas så, att den till sist
fått vanvettets dimensioner. Och när Tschitschikov sitter där med
sina förteckningar över förrymda och döda livegna, över deras
borgerliga namn, deras stånd och deras öknamn, så framträda från vart
och ett av dessa blad livsbilder och scener ur en verklighet, som
alltigenom till den grad återspeglar ryskt liv, att endast Ryssland självt
kan ha lärt Gogol den.
Alltid Ryssland, överallt Ryssland! Också slutar första delen av
»Döda själar» med den berömda apostrofen till troikan, det ryska
trespannet. Den är i Gogols ögon inkarnationen av just det Ryssland,
som äger hans glödande kärlek och till vilket han skådar upp med en
brinnande tro:
»O, troika, du fågelsnabba trespann! Vems tanke var du? Blott
hos ett livfullt och ystert folk kunde du födas, hos ett folk, som ej
är att skämta med och vars land i en jämn stäpp breder sig ut över
halva jorden!
Utan listig beräkning, enkelt och konstlöst är du slöjdad. Du äger
ej ens en skruv av järn, hoptimrad som du är i all hast med yxa och
mejsel av någon flink och händig musjik från Jaroslav. Och din
kusk ståtar icke i tyska storstövlar, och hin ensam vet, hur han
sitter. Men skägg och vantar har han, och när han fattar tömmarna och
stämmer upp sin visa och svingar sin piska, så jagar trespannet hän
som en virvelvind. Hjulens ekrar liksom smälta tillsammans i en jämn,
skimrande yta, marken darrar, och vandraren stannar vid vägkanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
