Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Verklighetsdiktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERKLIGHETSDIKTARE.
drömmen om det nya plagget håller honom uppe i det liv av
umbäranden, som han måste föra. Så får han helt oväntat ett
betydande gratial, tyg och foder väljas, och till och med skräddaren blir
nu intresserad och gör sig besvär. Slutligen har han då sin nya
kappa; glad och nyter som i yngre dagar infinner han sig på byrån,
får mottaga gratulationer och blir av sin närmaste chef bjuden på
födelsedagskalas, där han till och med får läska sig med ett par glas
champagne.
Men på hemvägen blir han överfallen och omkullkastad i snön av
banditer, och när han åter kan resa sig, är han utan den dyrbara
kappan. Härefter följer en mängd fruktlösa vandringar för att få plagget
tillrättaskaffat. Och nu får han, stackars karl, till och med höra en
moralpredikan om liberalism, och det — kantänka! — till på köpet
av en man med generals rang. Utpinad, förfrusen och bruten lägger
han sig ned att dö.
»Staden Petersburg levde fortfarande, den levde utan Akaki
Akakievitsch, alldeles som om den icke haft någon aning om att han
funnits till. Den tålmodiga varelsen hade stigit ned i sin grav, utan att
det hänt honom något märkligt. Men före sin död hade han fått
mottaga den strålande gäst, som varje människa väntar; den hade kommit
till honom i skepnad av en kappa. Så hade olyckan slagit ned på
honom, och den hade drabbat honom så plötsligt, så förkrossande, som
den alltid drabbar de stora i livet.»
Denna kapp-tilldragelse är icke någon världshändelse av samma
art som en Balzacsk parfymhandlares storhet och fall. Vi se här
ingen världskamp i miniatyr, vi få ej blicka in i något komplicerat
maskineri med ett vimmel av kugghjul och hävstänger, såsom i
Balzacs romaner. Denna historia blir stor i kraft av den medkänsla, den
förståelse, som den väcker hos oss. Det går oss som det gick den nye
tjänsteman, vilken liksom hans kolleger ville driva gyckel med den
stackars Akaki och fick till svar hans vanliga saktmodiga: »Jag ber
er, låt mig få vara i fred! Varför vill ni göra mig illa?» Inför den rörande
tonen i dessa ord stod han som fastnaglad vid golvet; han avskydde
sina kolleger, som han förut tyckt vara hyggliga människor, och mitt
under något glatt samkväm kunde han se framför sig den arme
kopisten, han kunde höra hans ord, och de tycktes honom säga: Är jag
icke din broder?
Det är detta broderskap vi förnimma i Gogols historia om kappan;
vi känna våra hjärtan klappa vid läsningen av detta intet, som dock
i sig innesluter ett människohjärtas strid, dess hopp, dess lycka, dess
förtvivlan. Det är den oändliga åtrån efter att omfatta allt med
mänsklig förståelse, som utgör storheten i den litteratur, vilken vecklat ut
s4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
