Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET UNGA TYSKLAND.
som de andra revolutionerna gjort. Österrike var lika mäktigt i
Tyskland 1850 som det hade varit 1830. Även på det andliga området ser
man, hur föga revolutionära de två släktledens yppersta dramatiker
äro. Det som överskrider gränserna är både hos Grillparzer och
Hebbel nemesis’ offer. Revolutionens motståndare kunde inte begära ett
drama som var mera »gesinnungstüchtig».
Tydligast framträder korsningen och striden mellan nytt och
gammalt hos tidens två stora lyriker, Lenau och Heine.
Lenau ärvde den upproriska tendensen efter sin far, den vilde
ungerske junkern, och sin böjelse för trofasthet och saktmod efter sin
allvarliga blåögda tyska moder. Dessa strömningar möttes oförenligt hos
honom. Han är zigenaren, som spelar på sin fiol och ger allt livets
arbete en god dag. Men än mer är han husaren, som jagar efter lyckan
och kastar upp henne på sadelknappen, som spränger in i fältslagets
kanondunder för att dricka dödens elddryck. Så prisar han krigets
storm, som sopar bort allt damm, all spindelväv ur människans
sinne, jagar bort all feg lögn. Gapar såret, så gapar munnen inte så mycket.
Sanningens vind skall då blåsa, och förtryckarna skola bäva. — Som
ett vilt tjut av hämnd verkar Lenaus dikt »Krogen»:
Haut die Gläser an den Tisch!l
Brüder, mit den ränken Sohlen
tanzt nun auch der Winter frisch
auf den Gräbern edler Polen.
Aus den Gräbern wird empor
himmelwärts die Schande rauchen,
und dem schwarzen Rauch der Schmach
sprüht der Rache Flamme nach.
Men samtidigt med upprorsbegäret finns hos Lenau en blidhet
och ett saktmod, som förefalla att vara direkt motsatta detta, Han har
uttryckt dessa båda tendenser i sitt väsen genom de två gestalter,
som han ställer på var sin sida om sin Faust. Mefistofeles eggar
honom till vällust och förbrytelse och spelar sin helvetesmusik om
mordlust och vällust, så att hela nejden förhäxas av de trolska tonerna.
Fausts vän Isenburg talar milda och veka ord om hem, barn och liv.
Vetenskap och dåd, vad gagna de till? Deras säd sprider vinden.
»Ett dåd är dock icke som ett barn — du kan icke smeka dess lockar.»
Inkarnationen av alla människolivets milda makter är Lenaus »Der
gute Gesell», som tyst smyger sig in i hemmet, får elden att härligt
flamma opp, får maten att vederkvicka och den uppslitna hustrun att stråla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
