Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET UNGA TYSKLAND.
av hjärtats ungdom. Alltid mildrande, alltid bortjagande det som är
ont, vandrar han omkring. »Honom känna alla, honom nämner ingen,
kanhända är hoppet hans barn, kanhända är tron hans broder, men
säkert är kärleken hans moder.»
Dessa stridande känslor utvidga hans natursinne åt båda hållen.
Upprorsdriften får honom att älska det brusande havet och Alperna,
som torna upp sig mot himlen. Men mildheten väcker hans kärlek
till allt, som är vekt och mjukt, stilla och svävande, lockar honom in
i skogsdjupet, till de sakta glidande åarna, får honom att älska vårens
späda grönska, men i synnerhet
hösten med dess stilla lövfällning:
»Ich liebe dieses milde Sterben.»
Så mötas de båda stridiga
tendenserna i ett: döden. Döden i alla
skepnader står lockande för
honom, vare sig han som den vilde
krigaren i stridstumlet kastar sig
i dess famn, eller han sakta
sjunker in i den. Döden är hans
elddryck, döden är en vaggsång för
den som är trött på livet. Tro
och tvivel sleto sönder honom;
när tvivlet fick makt, stod han
nieblos und ohne Gott auf einer
Haide». Men döden är trösten, den
stilla glömskan, Lethe, Nirvana.
Striden kostade honom mera än
livet — han blev vansinnig. Men
tanken på döden gav hans sinne
den sista frid det kunde känna NICOLAUS LENAU.
och förnimma.
Hos Lenau gå stridens vågor i enkla kurvor, men vem kan beskriva,
hur de röra sig i Heinrich Heines brokigt vävda natur? Heines namn är
Proteus, den städse sig förändrande jordanden. Heine förstör
romantiken genom att begagna sig av allt vad den skapat och bruka alla de
konster han lärt sig av den. Romantikens svärmeri och mystik ingå
hos honom en ständigt stridande förbindelse med dess ironi. Heine
är född romantiker av den melankoliska typen. Han känner sig som
olyckans utkorade, men denna känsla är hans stolthet, och det bereder
honom en utsökt njutning, att han är vuxen denna position. Olyckan
kan såra honom i hjärtat, men han är man för att strida trots
hjärtesåret. Det är honom en vällust att känna sitt hjärteblod rinna, en glädje
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
