Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Juste-milieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUSTE-MILIEU.
hittebarnet François eller ett fattigmansbarn, som skall ut och tjäna,
såsom lilla Marie i »La mare au diable», mästerverket bland dessa
romaner. Men hur liberal tendensen än är i dessa bondeberättelser, spränger
George Sands liberalism likväl icke novellens ram — såsom skedde hos
Auerbach. Ty det som George Sand älskar hos dessa samhällets
styvbarn, det är just de egenskaper som det finns bruk för i bondens lugna
liv: oförtrutenheten i det arbete som skall göras, omtanke och
rådsnarhet, uppoffring, hjärtegodhet och tjänstvillighet i det lilla. Härigenom
visa dessa förbisedda, att de äro vuxna livets strid, att de ha de
egenskaper, som fängsla människorna och skapa lycka i livet. Uppfattar
man dessa egenskaper hos dem, då smyger sig också kärleken in i
hjärtat. Så går det till, att Germain ute vid Djävulskärret blir
betagen i lilla Marie; då hon i nattens mörker lätt och behändigt får
bålet att flamma upp, påminner han sig de rapphöns som ligga i
väskan på den avkastade sadeln, plockar och steker dem och trollar
fram det vin som han hade bjudit henne på hos mor Rebec, och så
slutligen gör sitt konststycke, att få lille Pierre pratad i gott humör,
omskött och lagd att sova. Han »upptäcker» med ens flickungen: »jag
har aldrig förut lagt märke till att lilla Marie är den vackraste flickan
i trakten», tillstår han för sig själv. På samma sätt upptäcker Landry
plötsligt lilla Fadette under månskensnatten efter dansen på ängen.
Det är intet månskenssvärmeri. Han ser, att hennes trots är
självförsvar, hennes likgiltighet för sig själv är henne påtvungen av den
hårda fattigdomen, hennes egendomliga väsen gömmer hjärtegodhet
och kvinnoduglighet i förening. Den idealisering, som ingår i
kärleken, försiggår inte som genom en drömsyn i ett flyktigt aningens
ögonblick — såsom hos Wilhelm Meister och alla hans romantiska
efterföljare. Idealiseringen försiggår i det alldagliga, där livet stämt möte
med oss; duglighet och godhet visa sig. i en mängd mycket sägande
småting, och denna idealisering står alltid i sammanhang med
uppenbarelsen av de egenskaper, som äro karakteristiskt franska och de
bästa, men tillika de minst romantiska i det franska folklynnet.
George Sands sunda livskänsla grundlägger här i litteraturen ett
oromantiskt ideal.
I norsk litteratur har Björnson gett bondeberättelsen dess typiska
form, och där vänder sig också romantiken till verklighet och
människoskildring från början till slut, de följa hjältarna ända från
barndomen. De känna till ungdomens längtan ut »över de höga fjällen».
De veta, hur »tryckande, förtärande trångt» man kan känna det
hemma, när modet är ungt och starkt. Blodet flyter raskt i ådrorna
och nävarna äro färdiga till strid; folks prat sårar och eggar.
Äregirigheten tar bort glädjen, Amerikabreven locka till äventyr. Men
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
