Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Naturalism och problemdrama i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISM OCH PROBLEMDRAMA I FRANKRIKE.
skorna till själva det tåg, som har representerat regelrättheten och varit
rättesnöret för tillvaron. Lokomotivförare och eldare ha störtat ut
i strid på liv och död, och tåget skyndar fram utan ledare med de
druckna soldaterna. Från station till station signaleras detta
hemlighetsfulla tåg; likt ett vilddjur, som sluppit lös i den nedmörka natten,
sprider det bävan överallt, medan det ursinnigt alljämt far i väg med
sitt byte. Tåget har blivit ett levande mord. Så länge har Zola
iakttagit tingen, så länge har han skildrat människornas vilda drifter,
att de smälta tillsammans för
honom. Vildheten går från
människorna över till tingen. Det är
inte längre verklighet, utan de
vilda drifternas myter. Zola
skildrar verkligheten
obarmhärtigt, men hans obarmhärtighet
föres med logisk konsekvens ut
över verklighetens gränser. Hans
brutala verklighetsskildring
kulminerar i marritten.
Hos de andra naturalisterna
äro samma sidor hos
människorna, drifterna, framhållna.
Människorna äro djur, »påklädda
gorillor», som Maupassant uttrycker
sig. Handlingen upplöses hos
bröderna Goncourt i skenbara
tillfälligneter, skapade under
inflytande av flyktiga nervösa in-
MAUPASSANT. stinkter. Maupassant, som stän-
digt skildrar kärleken, ser den
som en oemotståndlig naturmakt, som drabbar människorna blint,
i trots av allt förnuft. Hos huvudpersonen, den unga flickan i
»Une vice», vållar den ständiga missräkningar, medan den flyttar sig från
man till son, allt eftersom illusionerna brista. Den är den dåraktiga
kvinnokärleken, som alltid vill förguda och skämma bort och alltid
frestar till tyranni och får tistlar och ogräs att växa i sinnet. Under
civilisationens inflytande visar det sig, att människorna stelna i sitt
förhållande till kärleken. En idealiserad kärlekslängtan är ett oting.
Hos den unge kavaljeren i »Mont Oriol» är den ett svärmeri, som
försvinner, när förhållandet får följder, cmedan havandeskapet inger honom
en oförklarlig motvilja; han är älskaren som tillber kvinnan, men han
tål inte modern. Den unga fru, som han lär känna älskogen för första
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
