Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Naturalism och problemdrama i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISM OCH PROBIEMDRAMA I FRANKRIKE.
gången och som blir mor genom honom, tröstar sig med barnet.
Bcrättelsen slutar skärande ironiskt med hennes ord: »Ni ursäktar mig
säkert, min herre, jag måste sköta om min lilla dotter. Kvinnan
blir ofruktsam. Madame de Burne i »Notre cœur» är en vacker staty,
som begär tillbedjan av mannen och som offrar allt för att vinna
honom, men som stelnar i hans famn och inte kan tillfredsställa honom,
just därför att han älskar henne i det innersta av varje fiber, men
som alltid tvingar honom till knäfall, därför att hon alltid förblir
drottningen. Till sist avslöja sig
hos Maupassant älskog och
död som två gåtfulla, evigt och
allestädes närvarande makter
i livet. Men därmed nå vi
utanför naturalismens
gränser, den spränger sönder sig
själv hos Maupassant liksom
hos Zola i »La bête humaine».
Naturalismen var till sin
upprinnelse ättling av
utvecklingsläran och dessutom
fiende till det bestående
samhället. Med utvecklingslärans
tro på livet förehöll den
samhället dess synder. Men
samtidigt uppmärksammade den,
att utvecklingen ofta
försiggick genom den brutala
maktens seger och genom det
beståendes fördärvande. Zola
drog direkt konsekvensen av RENAN.
denna ståndpunkt, då han
efter att ha läst lagen för det bestående samhället i ett tjugotal band
börlade predika sina evangelier om framtidens idealsamhälle:»Fruktsamhet»,
»Arbete», »Sanning». Det var bara det felet med dem, att idealet, som
så ofta sker, vart tråkigt. Men hos Maupassant träffa vi inte bara på
anklagelser mot samhället, som får ta emot hans säkra satiriska pilar,
det växer också opp hos honom en misstro mot livet. Varför? tycks
vara slutsatsen på alla dessa händelsers fullkomligt logiska
utveckling till det tröstlösa och meningslösa. Hos Huysmans har den brutale
naturalisten blivit en rödglödande mystiker. Naturalismen, som
började med kolartro på verkligheten, slutar med tvivel på den och med
tro på ett liv utanför dess gräns.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
