Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Den moderna lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA LYRIKEN.
säkra tåg genom öknen — runtomkring »intet liv, intet buller». Han
skildrar jaguarens sömn i det djupa djungelsnåret. Denna natur, denna
djurvärld inrymmer hans ideal: nirvana med dess »högsta, mörka
vällust», där själen är »sju gånger badad i gudomens intighet». Han
älskar Österlandets ro; i dikten »Le Verandah» ha vi dess bild: furstinnan
vilar under bedövningen från sin vattenpipa, ögonen stråla i tyst
berusning — kring henne blomsterdoft, duvornas kurrande, insekternas
surr och sakta plaskande springvatten i röda porfyrskålar. Varje
strof vänder tillbaka till de rader, med vilka den började; den
vaggar oss in i en musikalisk, sakta
kringsvävande stillhet. Denna ro är
likväl bara glömskan, som beslöjar
tillvarons uselhet. Dess »mörka
vällust» gömmer hat och avsky mot
världen. Detta hat skriker han ut i
sin domedagsdikt »Solvet seclum».
Hans stolta förakt jublar med
sammanbitna tänder undergång mot allt
levande. Det är det sista, stora
Ragnarök, dödens slutliga, kungliga,
obevekliga seger över livets uselhet.
Sully-Prudhomme skildrar den
inre världen, han är vetenskapligt
noggrann och träffsäker i sin stil och
förstår förträffligt att åskådliggöra
begreppen i bilder, men hans tydliga
och precisa uttryck göra stundom
hans diktning torr. Han är den SULLY-PRUDHOMMRE.
skarpe tänkaren och samtidigt den
idylliske svärmaren. Livets motsatser pina honom, rättfärdighet och
lvyeka finnas blott i den inre världen, i samvetet, i uppoffring och
försakelse. Han känner kärlekens makt, men flyr den; ty han vill inte
bära ansvaret för att hans barn skola lida livets kval.
Om de andra vilja höja sig över eller fly livets grymhet och
uselhet, så störtar sig däremot Baudelaire in i dem. Han är ständigt fylld
av livsleda, han har »Lethes mögliga vatten» i sina ådror, han längtar
ständigt efter sinnesruset och att få rysa av vällust. Victor Hugo sade
också om hans poesi de träffande orden: »Han har givit tingen en ny
rysning.» Syn, hörsel och framför allt lukt äro känsliga hos honom.
»Min själ vaggar sig i parfymer som andra människors i musik», sade
han själv. Religion och vällust mötas i hans poesi, men hans religion
år utanttro och hans vällust utan tillfredsställelse. Mässan och orgien
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
