Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Den moderna lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA LYRIKEN.
till dess spets. Här gör sig
gällande en språklig
virtuositet, som dock ej så sällan tar
livet av poesien. Enhelt annan
typ är den andre store
impressionisten, Richard Dehmel, en
sinnesglödande erotiker och
tillika en himlastormande
idédiktare. Hans poesi är tung,
men rik, och mitt i många
till synes konstlade uttryck
förnimmer man en betagande
stämning av en djup och
äkta känsla, uttryckt på ett
oförlikneligt sätt.
Hos Stefan George och
Hugo von Hofmannsthal äro
språkets förädling och
stämningsdoften hos bilden
huvudsaken. Hos George är
skildringen klassiskt klar,
ideal till stilen, modern till
ämnet, alltid avrundad och
åskådlig. Vad Hofmannsthal
beträffar, är det i hans första
verk, exempelvis »Tizians
död», den musikaliska
klangen i språket som verkar
betagande. Detta drama är i
själva verket ej något drama,
det är en kantat, ett
lovprisande av den stora konstens
väldiga makt. Hofmannsthals
senare verk äro ofta
överdrivna moderniseringar av
gamla ämnen. Hans
återgivande av det gamla katolska
»Spelet om envar» är dock i
fråga om både stil och
stämning rikt och fylligt.
ARNO HOLzZ.
LILIEN CRON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
