Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XNXN.
NATURALISMENSUTBREDNING OCH OM-
DANING.
Frankrikes naturalistiska roman och problemdrama äro av
grundläggande betydelse i världslitteraturen. Runt om i Europa nåste
diktare och kritiker taga ståndpunkt till desamma. Naturalismens idéer
voro dominerande, dess program blev genomfört, och samtidigt blev den
med bitterhet bekämpad. Dess maktställning berodde mera på den
hållning, som den intog gentemot samhället, än på dess konst.
Naturalismen blev förkunnelse, men dess konstnärer blevo inga förebilder.
Den nya litteratur, som växer fram i och med den naturalistiska
rörelsen, är — först och främst beträffande de nordiska länderna och
Tyskland — till sin art avvikande från naturalismen i Frankrike.
I Frankrike var naturalismen i första hand människoskildring och
samhällsskildring, och den framställde krav på vetenskaplig giltighet. I
de nordiska länderna och efter dem i Tyskland blev den först och främst
en »anklagelselitteratur» mot det bestående samhället.
I enlighet med själva sitt väsen var naturalismen oppositionell, och
i de nordiska länderna kom den att gå sida vid sida med en stor
oppositionsrörelse mot de härskande myndigheterna. I individualitetens
namn leddes denna rörelse av Kierkegaard och Ibsen mot kyrka och
stat, i folkets och folksjälens namn av Grundtvig mot överklassens
akademiska latinbildning. Och på det politiska området leddes den
i demokratiens namn av de olika bondeledarna och liberala
politikerna mot regeringsauktoritet och byråkrati.
Nu kom den franska naturalismen som ett nytt inslag i rörelsen.
Dess evangelium blev framburet av en glödande varm förkunnare,
som med förträfflig instinkt förstod att finna sig till rätta i denna
rörelse. Det var Georg Brandes.
Han kände sig såsom representant för en ny tidsålder. Han
kämpade mot den gamla litteraturen — han ville skapa en ny. Littera-
180)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
