Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.
kan är någonting som icke kan avvändas, den har sin rot i
människans egen natur. Amalie Skram skildrar förhållanden som äro
omöjliga, naturer vilka ingen lycka blivit förunnad. Ständigt möter
man hos henne kvinnan, som är i saknad av förmåga att älska, men
längtar därefter av hela sin själ. Hon jagar efter lyckan, hon tänder
kärlek i mannens sinne, men själv kan hon inte känna den lycka
hon åtrår, och därför måste hon tillintetgöra den, hon måste pina, riva
upp, bryta sönder.
Framför allt är Amalie Skram de rotlösa individernas dikterska.
Den monumentala karaktären i hennes verk är Sjur Gabriel Myhre,
bonden, som kämpar för tillvaron i staden. Hans barndomshem är
en förbannelse, som drabbar honom redan under hans pojktid, då han
för övrigt är en käck och rask gosse. Som man är han arbetsmyran,
men därjämte en trångbröstad pietist i ett glädjelöst hem. Han, den
rotlöse, har all arbetets strid och intet av dess lycka. Och just därför gör
ögonblicket honom obetänksam. Spekulationsfebern kommer honom
att riskera mera än han äger. Han är alltid tålmodig till en början,
ständigt möter han den dystra tillvaron med lugn fattning, men inom
honom ligger dock fantasten städse på lur efter det ödesdigra
ögonblicket. Det hela slutar med att han blir förfalskare och hamnar i
fängelset, där han själv finner, att detta för honom blir den eviga
vilan.
Här ser man tydligt, hur naturalismen svängt över från
kampdiktning till människoskildring. Tonen skiftar från dur till moll, och
skildringen vänder sig icke mot samhället. Den är född av livet självt,
och den vill endast giva uttryck för det lidande, som ämnet inrymmer.
* *
Från de nordiska länderna kom naturalismen till Tyskland; den
första frukten av tysk naturalism angavs såsom en översättning från
norska. I första hand var det Ibsen som utövade påverkan; han fick
sin publik i Berlin, där kritikerna Otto Brahm och Paul Schlenther
uppträdde som hans förkämpar. Och det var först och främst i
dramat, som de nya naturalisterna fingo dammet att virvla upp.
Hermann Sudermann kom med nutidsskildring och krass
dramatisk effekt. Hans första stycken »Die Ehre» och »Die Heimat» gingo
över alla Europas scener. Det förstnämnda stycket ville påvisa, att
det finnes samma gemenhet i tankegången hos rika och fattiga — de
kunna taga varandra i hand. I det andra stycket lät han
konstnärsmoralen hos dottern och den militära andan hos hennes fader komma i
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
