- Project Runeberg -  Litteraturens inre utveckling under det nittonde århundradet /
198

(1924) [MARC] Author: Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURALISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.

hela folket. Vävarfolket är undertryckt, förpinat, tyranniserat. Man
får se, hur upprorstanken tändes, hur tveksamheten tyckes få
överhand, men hur branden icke desto mindre breder ut sig; man får
bevittna resningens seger, men också det vilda raseriet i densamma och
dess brist på organisation.
Militären kväver
revolutionen, det hela blir fruktlöst,
och soldatens kula väljer ej
sitt mål, utan träffar den,
som troget och förnöjsamt
arbetat och slitit ut sig. Alla
massans olika typer liksom
också dess individuella
egenart framträda här på ett le-

vande sätt.

Denna Hauptmanns
kontakt med folket gav åt hans
diktning en ny glans och kom
att leda honom ut över
naturalismen.

Kring Sudermann och
Hauptmann fylkade sig en
hel skara dramatiker, bland
dem Richard Voss, Max Halbe
och Ludwig Fulda. Hos dem

HAUPTMANN. alla talade dramat om livets

nöd och lidande. Än fick

samhället sin krigsförklaring, än var det endast med förtvivlan dramat

skärskådade förhållandena i livet. Men icke beträffande någon enda

av dessa unga författare var man i tvivel om, vilken uppfattning de
hade om det bestående samhällets värde.

* *

Den nya tidens roman i Tyskland fick sin mästare, icke i någon
av de unga, utan i en till åren kommen man, som ställde sig i de ungas
led och skrev sina bästa böcker på gamla dar. Hans namn var Theodor
Fontane. Sin idealbild tecknar han i sin sista bok, »Der Stechlin», den
gamle kavaljeren som förklarar, att man skall älska det gamla, men
leva med i det nya, som är orubblig i sina sympatier och sina antipatier,
som alltid är god och glad, alltid gentleman och alltid medelpunkten

198

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 03:02:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inreutv/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free