Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Strömningar efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMNINGAR EFTER NATURALISMEN.
ring än en roman, och dess innehåll skiftar ständigt. Där möter man
först och främst det gamla Tyskland, lojalt och furstedyrkande,
ärligt och begränsat, men med ett underbart rikt folkunderlag.
Emellertid preciseras skildringen allt mer och mer, och man får göra
bekantskap med de tyska spetsborgarna. När Jean-Christophes
originalitet blir förhärdad och gör uppror, möter man de kulturellt
intresserade judekretsarna, vilka se på tidsfenomenen med affärsmässig blick
för sensationen.
När man sedan kommer till Paris, får man först se den reklamlystna
modeskiftande staden, som dock, tack vare allt det medelmåttiga, som
där finnes, är så innerligt konservativ och välbehaglig. Men man
föres djupare in i den franska andan, man förnimmer dess klarhet, dess
djupa förståelse för fenomenen, dess säkra stil. Man får emellertid
också se dess passivitet; man får en känning av hur svårt den har för
att bryta fram i handling och hur förhållandenas tryck med
nödvändighet måste tynga på dessa fransmän, därför att de äro så
saktmodiga och så litet företagsamma. Och dock — de beundra den, som har
mod. Jean-Christophe, som gör sin originalitet gällande, blir hyllad
av dem, om han ock till en början fått kämpa med dem och blivit
förbisedd och utvisslad.
Boken är lärd, beskrivande och pedantisk i sin skildring, men den
vet vad den vill. Den vill förståelse för en kultur, för en nations
naturliga läggning, sådan den kommer till uttryck i olika typer. Det är
den franska andan som den vill beskriva, i motsats till den tyska med
dess unga kraft och dess gammalmodiga begrepp, liksom också i
motsats till det behagligt blida i den italienska folkandan. Det finns i
boken ingen skildring, som ej vill skapa klarhet över sitt väldiga
mänskliga material. I all sin omständlighet är »Jean-Christophe» en stark och
trotsig bok. Den representerar romanens längst gående krav på att
tillmätas betydelse såsom kulturmakt, den vill hävda sin rätt att
bedöma andan hos olika folkslag.
Vida kraftigare än i romanen framträda motsättningarna i det
moderna franska skådespelet. Här är det i främsta rummet
naturalismen som blivit genomförd. Hos den yngre Dumas var
problemdramat ett stycke konversation från den fina världen. Mot denna finhet
frambar Antoine en protest i och med upprättandet av sin Théåtre
libre. Salongernas esprit fick vika för det krassa vardagsspråket,
salongerna för de fattigas elände och de prostituerades laster. Dumas
hade skildrat det lysande undantaget i den usla världen och påvisat,
att undantaget verkligen var ett undantag och att världen var usel.
Henri Becque avlägsnade undantaget — i hans drama får man skåda
in i en värld av uteslutande mörker och ondska.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
