Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Strömningar efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMNINGAR EFTER NATURAI.ISMEN.
Men problemdebatten stod ej att
få bort. Eugène Brieux skrev stränga,
starkt gripande sociala skådespel med
säkert tecknade personer ur den
moderna borgarklassen. Han talar om
samhällssynder och samhällsuppgifter, och
hans dramer ntmärka sig både för en
klar, fast och bestämd logik och för
väldig massverkan. Ett lika fast grepp
på sitt ämne är utmärkande för Octave
Mirbeau, och i sitt bästa skådespel,
»Affär är affär», har han i
uppkomlingen-finansmatadoren tecknat ett slikt
fenomens fruktansvärdhet, karikatyr
och ohygglighet i allt. Denne
uppkomlings mammonsdyrkan utestänger all
frisk luft från hans hem, och till sist
suger den all mänsklighet ut ur honom själv. Denna gestalt stiger från
det löjliga till det fruktansvärda. Vid underrättelsen om sin sons död
står han som träffad av blixten, men ögonblicket därefter är han åter
affärsman och dikterar sina stränga lånevillkor.
Paul Hervieu har skrivit skådespel med samma talang som
romaner. Hans iakttagelseförmåga är säker, hans logik obevekligt
sträng. Han avslöjar icke blott samhällsmoralens orättfärdighet,
utan också det gruvsamma i människonaturen.
Men människohjärtat och de
mänskliga känslorna hava också fått sina
dramatiker. Den allvarlige Porto Riche
påvisar kärlekens nyckfullhet, dess
slumpartade början, dess oemotståndlighet
och dess vilda tragik, och allt detta i
det enkla vardagslivets värld, där det
arbetas, där det ätes och drickes.
Handlingens framåtskridande är hos honom
omärkligt; till synes sker det ingenting
alls i hans skådespel, men varje replik
lägger sitt lilla plus till den inre
utvecklingen. Maurice Donnay är
kvinnoskildrare, spirituell och lekfull, känslig och
klarsynt, obarmhärtig i sin ironi, en
äkta parisare. Jules Lemaitre skildrar
med fin blick för det mänskliga den OCTAVE MIRBEAU.
EUGENE BRIEUX.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
