Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Strömningar efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMNINGAR EFTER NATURALISMEN.
icke kan åstadkomma någon
konstprestation med sitt galande, denne
tupp, som är hatad av de
undermåliga, men som dock alla lita till, när
höken visar sig i himlarymden, denne
tupp, som lockas ut i skogen av den
bedårande guldfasanhönan och hos
henne kommer att förgäta
soluppgången, men dock vänder åter till sin
plats, denne tupp är illusion och
ungdomsmod, klarhet och trofasthet, han
är identisk med ett folkandans ideal.
Ur djurförklädnaden svingar sig
stycket upp till ett idédrama.
En idédiktare av fullblodsras är
François de Curel. Han är adelsman,
och hans skildring av den gamla
förbenade aristokratien är av mäktigt
skakande verkan.
EDMOND ROSTAND.
Han söker alltid säregna fall, han är subtil i sin
logik, sublim i sin åskådning. Han har gjort det vågstycket att i dra-
HENRY BERNSTEIN.
223
matisk form skildra
mänsklignetens andliga utveckling
från barbari till kultur. Hans
språk är vackert, upphöjt,
ett besjälat uttryck för ädla
idéer.
De yngsta bland de
franska dramatiska författarna,
Henri Bataille och Henry
Bernstein, hava
revolverdramat till specialitet. Bataille
är en de utsökta känslornas
diktare. Med nervkittlande
konst behandlar han kärlekens
förvillelser och visar, hurusom
älskogen hos den stora
kärlekens utvalda offer på samma
gång är den vilda, råa sinnliga
lustan och en flykt långt upp
över det jordiska. Bernstein
är samhällsskildrare. I hans
skådespel »Stormbyn kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
