Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Strömningar efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMNINGAR EFTER NATURALISMEN.
GORKI.
SIENKIEWICZ.
240
Merezjkovski är en sådan,
men av ett säreget ryskt
kynne. Han söker
människoanden i de stora
brytningsperioderna: brytningen mellan
forntid och nutid i »Julianus
Avfällingen», det moderna
tänkandets genombrott i »Lio-
nardo da Vinci» och
brytningen mellan det gamla och det
nya Ryssland i »Peter den
store och hans son». Den
yttre historiska bilden
fängslar honom ej, det är historiens
själ, människornas olika sätt
att uppfatta tingen som han
vill skildra, och han ser på
historien som en modern ryss.
Polens litteratur har
under det nittonde århundradet
haft en alltigenom romantisk
prägel, och den författare,
som vid sekelskiftet nått fram
till europeisk ryktbarhet,
Henryk Sienkiewicz, har icke
vansläktats från den polska
romantiska andan. Han är i
varje tum en kristen, men
hans kristendom bär en
alldeles speciellt inhemsk prägel.
Hemmets tradition, i enlighet
med vilken den enskilde går
upp i familjen, och
kristendomens offervilja räcka hos
honom handen åt varandra.
Men han är också mild mot
dem, som tänka annorlunda
än han själv. Sålunda har
han i sin roman från den första
kristna tiden »Quo vadis?»
tecknat en fin och nobel bild
av antikens glada livskonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
