Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Biologisk grundläggning till Bergsons intuitionsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många fall. Och någon annan distinktion än
denna finner jag icke de anförda fenomenen ge
någon grund för.
Förlamarestekelns instinkt är inriktad på en
sak, menar Bergson. Den är inriktad på en
relation, vågar jag påstå, nämligen en relation till en
viss sak, en relation mellan stekeln, eller stekelns
gadd, och offrets nervcentra. Till och med skulle
man kunna förmoda, att i instinktmedvetandet
saken träder mera tillbaka och relationen mera
fram. Jag föreställer mig att i insektens liv, och
ännu mera i de lägre varelsernas liv, föremålen
bli obestämdare i konturer och andra egenskaper,
att uppfattningen av dem i varje särskilt
ögonblick är inskränkt till det minimum som behövs
för att reagera, att, när en Sphex möter en av
de larver som utgöra hans offer, så uppstår
det mindre en bild än en rapport, upplevelsen
fylles nästan helt och hållet av denna. Jag
föreställer mig det — jag kan icke bevisa att så är,
men jag har åtminstone Bergson med mig i
denna psykologiska tolkning, ty det är just vad
han själv säger i boken om »Skrattet» (s. 131).
Men om nu så är, tycker jag det talar emot
att ge instinkten den kunskapteoretiska
uppgift som Bergson här vill tilldela den.
Man kunde måhända upptaga en på allvar
framställd idé om varelser, för vilka föremålen
uppbygga sig med material av lukt-, smak- eller
hörselförnimmelser, av vilka de väsentligen få
sin form, liksom våra konstitueras av ögats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
