Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bergsons kunskapsteoretiska motivering: intuition och intellektuell åskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så förvandlar sig egentligen hans ting till rörelse,
handling, det radikala vardandet — så att han
i grunden kommer Fichte så nära att skillnaden
inte är lätt att fasthålla. Parallellen dem emellan
är slående. Det är tydligt, att Bergson står inför
samma upplevelse som Fichte.
Antag att ni utför en rörelse, sträcker ut
armen exempelvis, så kan ni göra denna
handling till objekt för er reflexion — det är Fichtes
tankegång jag här vill återge. Men som objekt
för ert medvetande är rörelsen icke längre en
handling, utan en serie förnimmelser, rörelse- och
synförnimmelser, ordnade i tidens form och
därmed underkastade orsakslagen. När vi betrakta
handlingen stelnar den till produkt, blir död.
Under tiden har ju dock en annan
handling pågått inom er, nämligen den, genom vilken
vi reflekterade och tänkte över rörelsen. Ni
vänder er tillbaka mot den — men då
stereotyperas den i sin ordning, mekaniseras till död
serie, sjunker till fenomen. Och så i oändlighet.
Under allt detta rinner dock ständigt i vårt
innersta denna ström av spontan handling; i
varje ögonblick ny, i varje ögonblick ånyo
stelnad. Hur veta vi om denna ström, eftersom den
ju aldrig kan göras till föremål för vår
introspektion? Där inträder den intellektuella
åskådningen: en akt som ingår i varje den simplaste
medvetenhetsakt, men som är lika märklig för
det, emedan den innesluter medvetandets
hemlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
