Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Några av Bergsons exempel på intuitionsakter - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den absoluta intuitionen hela den
tankeartikulation kan finnas för handen, som för oss endast
finns i diskursionen.
Begreppet är för Bergson ett surrogat,
som penningsedeln. Det är en nödfallsutväg,
när vi icke kunna fasthålla det konkreta. När
det konkreta är där igen, så skulle begreppet vara
överflödigt. Jag omfattar en annan mening: om
allt det konkreta kunde stanna, så behövde
begreppet ändå ej försvinna och gör det aldrig
riktigt sen det en gång kommit till stånd.
Begreppsordningen kan finnas kvar. Det går så till
dagligen och stundligen. Ett ur en osöndrad
åskådning diskursivt framhävt predikat lägges som
attribut tillbaka i åskådningen av föremålet. Vi
återvända ånyo till åskådning men en alltmera
logiskt genomarbetad åskådning.
Vi äro nu icke absoluta och ha därför
ständigt bry med att balansera åskådning och begrepp
på en gång. Utan all framgång i att ena dessa
båda momenter äro vi dock aldrig — medvetandet
är denna enhet, det står nog ändå fast sen Kants
tid. Men enheten kan finnas i oändligt många
potenser — och behållningen av den efterföljande
tillspetsningen av transscendentalismen var
inlevelsen i denna potensering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
