Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Intuitionen som syntes. Metodiska konsekvenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed skulle den intuitiva rörelsen än en gång
föras på sned. Jag hade hoppats den skulle
bli medveten om att det är intuitionen som
sitter inne med logikens fullmakt — och äntligen
göra rätt bruk av den.
Om det är sant, att biologerna resonerat
som om de icke behövde livskraftens obekanta
x i sina orsaksförklaringar, så är det ett
metodfel, vilket också framgår därav, att biologerna
av rent vetenskapliga skäl mer och mer bereda
rum för denna obekanta faktor, som de ej längre
tilltro sig att kunna rekonstruera. Den av Bergson
på platsen för den sansade biologens x införda
termen élan vital, livssprånget, livskraften,
gör ingen annan nytta än att den med ett
tydligare anslag reserverar det obekantas plats —
till varning för dem som till äventyrs äro blinda
för tomrummet.
Vore det inte verkligen så, att många
människor äro ur stånd att behandla ett x som en
realitet, så skulle jag anse införandet av den
Bergsonska termen — för några årtionden sen
utmönstrad ur fysiologien — uteslutande skadligt
i metodiskt avseende. För mig är den ingenting
annat alls än det samma obekanta, jag förr
räknade med, ett obekant men icke en nullitet,
det bortom vår horisont liggande kraftcentrum,
vars utstrålade makt vi förnimma överallt, där
livet bänder på.
Riktigt rätt är det väl knappast heller, att
den exakta vetenskapen skulle principiellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
