Hurtig behöll sin chefsplats till år 1885, då han efterträddes av stationsskrivaren Axel Johanson i Örebro. Den först utsedde ordenssekreteraren, Conrad Thunström, avgick redan efter ett år och efterträddes då av privatläraren Eugène Ståhlgren i Göteborg. Denne behöll sekreterareposten ända tills sammanslagningsmötet 1887, då han bekläddes med samma befattning i den förenade storlogen. 1888 tillhörde han dem som bildade "Sveriges yngre storloge", sedermera "Nationalgodtemplarorden", vars sekreterare han därefter var under en följd av år. Vid 1882 års storlogemöte valdes som chefens närmaste man ("Hög värdig rådgivare") en person, som sedermera skulle komma att spela en viss roll inom Orden, nämligen rektorn för Kristinehamns praktiska skola P. Joh. Bäckman. Denne hade till mötet inkommit med förslag om bildandet av en för Orden gemensam understöds- och självhjälpskassa, vilket förslag för vidare utredning hänsköts till en kommitté. Under det följande arbetsåret kom Bäckman att någon tid tjänstgöra såsom ordenschef, alldenstund Hurtig fann sig nödsakad att inför borgerlig domstol an-hängiggöra talan mot några ordensbröder i Göteborg, vilka utspritt äreröriga beskyllningar om honom. Sedan H. vunnit processen önskade han återtaga sin chefsplats, men då befanns det att Bäckman ogärna ville återlämna värdigheten. Man hittade då på att bilda en "ädel storloge" för Sverige, Norge och Danmark. Till chef för denna fullkomligt onödiga institution utsågs Bäckman — och sedan var det inte längre någonting som hindrade Hurtig ifrån att på nytt bli chef för Sveriges storloge. I längden kunde dock inte Hurtig och Bäckman samarbeta. Vid mötet 1883 i Örebro uppkom en häftig strid dem emellan. I protokollet berättas att H. V. Ö. T. (Hurtig) föreslog att "en hedersplats vid sittning i storlogen måtte beredas Ädel Stor-Templar" (Bäckman). Denna framställning besvarade B. med förklaringen att han avsade sig ali beröring med Sveriges storloge och Godtemplarorden, varefter han avlägsnade sig. Senare under mötet kom han dock tillbaka, men strax efter mötet upplågade en ny häftig strid emellan honom och storlogen. Följden blev att Hurtig helt enkelt avsatte honom från Ädel Stor-Templar-värdigheten och till hans efterträdare utsåg generalkonsul C. O. Berg, vilken på något icke fullt utrett sätt blivit medlem av Orden. Vid flera tillfällen väcktes inom storlogen förslag om delning av storlogeområdet, då man nämligen höll före att Sverige var allt för vidsträckt för att kunna tjäna som arbetsfält för en enda storloge. Dessa planer avskrevos dock sedan man kommit så långt att en del distriktloger 36