Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde bildas. Å andra sidan föranledde även distriktlogeinstitutionen
häftiga strider. Det fanns nämligen inom storlogen en "vänster", som
höll fore att distriktlogerna endast utgjorde ett "illfundigt påhitt av H.
V. Ö. T.".
I en av sina rapporter till storlogen gav Hurtig en satiriskt hållen
skildring av "idealet av en H. V. Ö. T.". En sådan skulle vara "begåvad med
god hälsa och aldrig sviktande krafter". Hans dyrbara tid finge "ej
förslösas på egen någon gång inträffande sjuklighet, vilken alltid är inbillad".
Han borde vidare besitta evig ungdom och "genom sin in- och utvärtes
prydlighet i klädsel vara behaglig för sina herrars godtemplarnes ögon".
Han borde äga ett gott minne "för att komma ihåg alla småsaker", men
samtidigt också ett dåligt minne för att "glömma alla oförrätter, som
ofelbart komma att begås emot honom av alla äregiriga och penningsnåla
godtemplarbröder". Vidare skulle han vara "allestädes närvarande,
allvetande och allvis, och kunna hålla tal på minst tio ställen varje söndag".
Allt vad han gjorde borde han göra för intet. "Han skall vara en ängel,
som varken behöver mat eller dryck eller kläder."
Innan vi sluta denna — allt för fragmentariska och ofullständiga —
redogörelse för verksamheten fram till sammanslagningsåret 1887, böra
vi namnge ett par inom den "hickmanska" storlogen verksamma
personer, vilka sedermera kommo att göra betydande insatser i
nykterhetsarbetet på var sitt håll. Av storlogens protokoll inhämtar man att bland
gradtagarne vid 1883 års möte befann sig C. E. Lannerdahl, sedermera
mångårig chef för Templarorden. Och vid mötet 1885 utsågs till vice
ordenschef en man, vilken längre fram under många år med sällspord
kraft och skicklighet beklädde chefsposten inom den förenade Sveriges
storloge, nämligen A. W. Styrlander.
"SAMMANKLÄMNING OCH SÖNDERKLYVNING."
Innan ännu de tvenne Högsta storlogerna på allvar upptagit
förhandlingar om sammanslagning hade förhållandet emellan storlogerna i
Sverige så småningom hunnit bli någorlunda drägligt. Försök till
närmanden gjordes då och då från ömse håll, och 1886 hade man t. o. m.
kommit så långt att en samarbetskommitté tillsatts med Axel Johanson som
ordförande och Oskar Eklund som sekreterare. Johanson uttalade i sin
rapport till den "hickmanska" storlogen att om blott "de underordnade,
som ständigt ropa på broderlighet och samarbete, ville träda i de
styrandes fotspår", skulle allt snart nog vara ganska gott.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
