Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolta devis: "Världen är vårt fält" icke enbart är en tom fras, ett pampigt
slagord, utan att det är ett motto, fyllt av levande verklighet och sanning.
Många av dem, som voro med i logerna där nere, hade deltagit i
världskriget. En och annan bar märken därefter, men vad som också erinrade
därom var den tavla, som fanns i varje ordenssal, och som under korsets
tecken, lidandets symbol, upptog namnen på de ordensbröder, som dragit
i fält och icke vänt tillbaka.
I ett gränsland möter man många problem, som för oss andra äro
fullkomligt främmande. Det är inte bara det att varje mänska, utan att
vara särskilt studerad, som regel kan båda de språk, som här talas, fast
att jag naturligtvis icke behöver säga att danskan är det förhärskande.
Men det finns också många tyskar inom området och i flera städer hade
dessa egna tyska loger, som arbetade på tyska och tillhörde Tysklands
storloge. Vid ett möte där jag var med, sjöngo vi särskilt mycket. Ett
stort antal av sångerna i Danmarks godtemplarsångbok ljödo i salen och
när vi en stund hållit på därmed, vandrade Loge-Marskalken utan vidare
till materialskåpet och tog ut en samling tyska sångböcker — och så
sjöng man efter dem, med samma rutin och med samma jubel i stämman.
Här var en f. d. soldat, som redan i början av kriget råkat i engelsk
fångenskap. Han talade om att flera godtemplare funnos dels bland
fångarna, dels bland de engelska soldaterna och dessa bildade nu en loge.
En tysk officer blev ordförande, en engelsk soldat vice ordförande och
andra soldater sutto på de andra tjänstemannaplatserna. Under hela
kriget sutto här "fiender" sida vid sida för att vecka efter vecka hålla sina
logemöten. Är det förunderligt att mannens ögon tårades när han
berättade det? Och är det förunderligt att det blev en förtätad, nästan
högtidlig stämning bland åhörarna.
De dansktalande loger, som under tyska tiden funnos i Sönderjylland
— och dessa voro flertalet — hade en egen tidning "Nord-Schleswig Good
Templar". Den redigerades av en lärare vid namn Dirks och det var en
upplevelse att nu träffa samman med denne man, en man som sluppit
komma ut i krigets fasor, men som där hemma varit en hjälte, som till
ett av sina många hjältedåd kan räkna det att ha under hela kriget, f. ö.
i strid mot Sönderjydske Ordens Templars order, fortsatt utgivningen av
"Nord-Schleswig Good Templar". Han utsattes för förföljelser från
krigsmyndigheternas sida och han hade att arbeta mot oerhörda
svårigheter, men hans tapperhet svek aldrig.
Mer än en av de ordensbröder, som varit med i kriget, berömde broder
Dirks gärning. Jag minns huru en av dem berättade ungefär så här:
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
