Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Vi lågo där ute i skyttegraven. Det var mörkt, endast då och då
upplyste en ljusbomb trakten och som regel följde strax därpå en granatkrevad
eller en kulsprutesalva. Bakom linjerna hördes artilleriets dova mullrande,
detta muller, som aldrig tystnade och som gjorde att när kriget äntligen
var slut, så tyckte man att hela världen var liksom tyst och död. Vi lågo
nerkrupna bakom skyddsvärnen i de tyska skyttegravarna. Så hördes
någon tassa bakom oss. Fältposten hade kommit. En och annan fick
en knuff och när han vände sig om hade han ett eller annat brev. Till
mig kom också ett korsband i ett brunt omslag. Jag glömmer aldrig med
vilken vördnad man tog emot det korsbandet, öppnade det och hade i
sina händer "Nord-Schleswig Good Templar". Och medan granaterna
kreverade runt om, medan kulspruteeldens smattrande och kanonadens
dån fyllde den mörka natten, höll jag här ute i skyttegraven mitt
logemöte, utan andra tjänstemän och medlemmar än jag själv och
ordensorganets bokstäver och utan annat tak över ordenssalen än himmelens
stjärnor."
Jag tryckte mannens hand. Han såg en smula förvånad ut när jag
samtidigt strök en tår ur ögat, ty vad kunde han veta att han den enkle
mannen öppnat mina ögon för det stora i Godtemplarordens
internationalism, att han lärt mig att vårt närmaste arbete måste inriktas på att i
anda och sanning bli en fredsorganisation, att alltid minnas vårt stolta
valspråk "som om det vore skrivet med bokstäver av levande ljus":
Världen är vårt fält!
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
