hjärtat, skulle aldrig ha nått den ekonomiska och sociala nivå, där den nu står, om icke en så stor del av dess bästa element fostrats till nykterhet av nykterhetsrörelsen. Det är visserligen sant, att arbetarrörelsen varit den direkta kraften i de strider, varigenom dessa framsteg vunnits, men det är lika sant, att en försupen arbetarklass aldrig skulle ha förmått skapa en arbetarerörelse med den inre och yttre styrka som den svenska har. Därmed är sammanhanget mellan nykterhetsrörelsen och den allmänna sociala lyftningen klarlagt. Nykterhetsrörelsen har likaledes haft en kulturell betydelse av stora matt. Den som sett proletärlivet, sådant det i en medelstor svensk stad levdes ännu på 90-talet, vet, vilket helvete ett supigt arbetarehem var framförallt för hustru och barn, och vet också att flertalet av arbetarehemmen voro supiga. Fullständigt befriat från den typen av hem är för visso ännu icke vårt samhälle, men nykterhetsrörelsen har i ofantlig grad bidragit till att inskränka deras förekomst. Om det är sant att milda seder äro tecken på kultur, så har bland de många faktorer, som samverkat till sedernas förmildring inom underklassen i vårt land, nykterhetsrörelsen varit den grundläggande. Av det sagda följer också, att hela det modärna Sveriges ekonomiska, sociala och kulturella uppsving har en av sina rötter, kanske den djupaste, i nykterhetsrörelsen, ty hur stor enskilda personers genialitet, skaparkraft och organisationstalang än må vara, utan ett förstklassigt folkmaterial att bygga på äro storslagna resultat icke uppnåbara. Det är självfallet, att en väsentlig del av äran för allt detta tillkommer I. O. G. T., som nu firar sitt 50-årsjubileum. Det är väl överflödigt att säga att jag, med min här angivna allmänna syn på nykterhetsrörelsens betydelse, önskar den ali möjlig framgång och hoppas att den skall få ett fast grepp även över nya generationer av vårt folk, även om jag icke alltid anser mig kunna biträda konkreta förslag till lagstiftningsåtgärder, som lanceras av medlemmar av nykterhetsrörelsen. KANSLIRÅDET G. H. VON KOCH, den för sociala spörsmål varmt intresserade frisinnade politikern, skriver: Den som deltager i det sociala arbetet möter ej allenast offren för rusdrycksmissbruk utan även — godtemplare! Huru skulle det se ut i vårt land om det ej funnes en väl organiserad, entusiastisk, stridsglad armé, 352