Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gullivers författare, som i en serie anonyma
artiklar, benämnda »Drapiers letters», angrep den nya
myntförordningen med mördande ironi. Han
bevisade tydligt och oemotsägligt, att om en dam ville
gå i en butik måste hon medföra en kärra fylld med
pengar, att en farmare måste hava tre hästar för
att kunna bära arrendet till godsägaren, o. s. v.
Myndigheterna förgrymmades och en belöning av
300 £ utlovades åt den som röjde författaren, men
domprosten fick gå i fred, och slutet blev att den
förhatliga myntreformen måste upphävas, vilket i
oerhörd grad ökade Jonathan Swifts popularitet.
Han förblev till livets slut Englands oförsonliga
fiende och besvor sina landsmän att göra sig
ekonomiskt oberoende genom att helt och hållet bojkotta
engelska varor. Hans program koncentrerades i det
fromma uppropet: »Bränn allt engelskt utom kol!»
GRATTANS PARLAMENT
År 1775 inträdde i Irlands parlament en man, som
under nära 25 år skulle bliva dess erkända ledare.
Det var Henry Grattan, en helt ung man, patriot
och vältalare av högsta rang. Han organiserade
med kraftig hand oppositionen mot det ekonomiska
förtrycket och lyckades genomdriva att
exportförbudet på yllevaror upphävdes och Irland återfick sin
rätt att idka handelsutbyte med Englands kolonier.
De grymmaste bestämmelserna i the Penal Laws
upphävdes eller mildrades, och år 1782 annulerades
äntligen Poynings Law (s. 25), varigenom det
irländska parlamentet återfick sitt oberoende av det
engelska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
