Irland och irländarna / 37 (1925) Author: Johan Gustaf Richert Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska fragment

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jonathan Swift.

Navigation Act, som
praktiskt taget lamslog all
export från Irland.

År 1698
petitionerade Englands
fabrikanter om
undertryckande av Irlands
blomstrande ylleindustri.
Wilhelm III, som
måhända hade dåligt
samvete efter
Limerick-traktatens brytande,
ville försona
irländarna genom att
åtminstone låta dem få
behålla sin linneindustri,
som ansågs mindre farlig för England; och så höll
han det berömda trontal, vari han högtidligt lovade
att uppmuntra Irlands linneindustri men
undertrycka dess ylleindustri. Det första löftet råkade
han glömma, men det andra höll han som en karl,
20,000 irländska puritaner berövades sitt levebröd
och måste överflytta till New England, därmed
inledande den emigration som sedan oavbrutet fortgått
och ännu fortgår. En annan följd av denna ovisa
åtgärd blev en smuggling, mot vilken myndigheterna
stodo maktlösa.

År 1723 utsläpptes i Irland ett värdelöst nödmynt,
vilket ökade oredan och förbittringen. Konungen
uppvaktades med adresser, pamfletter spredos,
nidvisor sjöngos på gatorna, allt detta utan ringaste
effekt. Men en vacker dag framträdde på
skådebanan Dublins vördade domprost, Jonathan Swift,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>