- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
53

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR ii

— Jag förstår; ni är hemligt förlovad, och er fästman
är svartsjuk och har tagit löfte av er att...

— Nej, visst inte! Men min förmyndare har enkom
skickat hit mig för att få mig bortgift, och jag har
föresatt mig, att han inte skall ha den triumfen att få sin
vilja fram.

Konsul Herbert riktade en road blick på det lilla
brushuvudet vid sin sida och sade långdraget och
liksom omedvetet:

— Å, tusan —!

— Så att nu vet ni det, fortfor Yvonne, och jag säger
er på förhand, att det tjänar ingenting till att sitta och
sluka m.ig så där ohyggligt tyst som en boaorm, som ni
nu har gjort så länge, och kasta bort edra
eftermiddagar för min skull, då ni kan använda dem mycket bättre
nere i societeten. Jag är ingenting att titta på, jag är
ingen flicka, som man flirtar med, jag ämnar inte
förlova mig i sommar, och jag vill som sagt helst vara i
fred för herrsällskap, så att er trogna riddarvakt där
uppe på bänken kommer inte att leda till ett dugg —
det var bara det jag ville säga er, som ett välment råd,
och nu tackar jag så mycket för sällskapet och ber er
vara god och låta mig fortsätta vägen ensam.

Hon stannade och räckte honom handen till avsked,
men han såg den inte, hans stora bruna ögon mötte
hennes med ett skälmaktigt glitter, och han sade:

— Jag är er mycket tacksam för er omtanke om mitt
hjärtas lugn, men hur angenämt det än har varit att
beundra edra smidiga gasellrörelser under
crocketspe-let och se edra klara ögon leka tittut bakom hårburret,
så måste jag ändå i sanningens intresse och till min
skam erkänna, att det inte alls är för er skull jag har
suttit på den där bänken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free