Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR ii
— Att ni inte blygs, fröken Frimani utbrast han
skrattande.
— Vad skall jag blygas för? svarade hon
trotsigt.
— För att ni har varit nog stygg och gjort allvar av
er hotelse att lämna barnkammaren åt sitt öde. Här
har jag nu suttit fyra eftermiddagar och väntat på er
förgäves.
— Det har jag aldrig bett er om, svarade Yvonne
och steg käckt ut på gräsplanen, ty hon tyckte det var
löjligt att stå så där halvt gömd och prata med en herre.
De slogo sig ned på hans bänk, där hon med
dödsförakt uthärdade Sophys och Vicks hatgnistrande
blickar.
— Nej, tyvärr, jag vet nog, att ni inte frågar efter,
om jag leds ihjäl här, sade han.
— Ni är ju så barnkär; är ni inte längre road av att
se småttingarna leka? retades Yvonne. För resten, jag
ämnar inte alls stanna här. Jag kilade bara hit ett
tag för att se efter... för att jag i en hast blev så nyfiken
på att få veta, om ni verkligen fortfor att... sitta här på
bänken.
— Fastän ni har hållit er undan, menar ni?
— Nej, det menar jag visst inte, bet hon av
förtryt-samt.
— Ni har alldeles rätt, om ni menar det, ty om ni
inte kommit nu, skulle jag ha rest i morgon. Jag har
redan tagit ut kappsäcken från garderoben.
Hon rynkade ögonbrynen och såg ogillande ut. I
fyra dagar hade hon inte hört annat än ett sådant där
lekfullt käbbel, som är en maskerad flirt, och det hade
roat henne rätt mycket, men hon tyckte inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
