- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
111

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

heter av mig, det inser jag nu, och jag talar bara om det
för dig, därför att jag vill du skall veta allt vad jag
tänker. Jag är inte så klyftig av mig, det vet du nog,
och det kan ju finnas så många skrymslor och vrår i
ett kvinnohjärta, som jag aldrig skall kunna tränga
ner till med mina olärda ögon. Jag begär inte heller
att förstå dig fullt ut... det finns nog ingen man i
världen, som riktigt har förstått sin hustru, det tröstar
jag mig med, ni ä’ ju så invecklade. Och det behövs
bara, att du säger ett enda ord: jag håller dig kär... så
tror jag det, fullt och fast, ty jag vet, att du är ärlig
och att du inte kan narras för mig.

Hon lyfte nu upp hans hand till sina läppar, tryckte
den mot sin mun, men utan att kyssa den, såg honom
rakt i ögonen och sade med obehärskad lidelse:

— Jag håller dig kär...

Han såg på henne och smålog, gjorde sedan ett kast
med ,huvudet, som för att jaga bort all sentimentalitet,
reste sig och sade:

— Det visste jag; tack. Och nu skall du ta emot
asken och göra med den vad du vill. Den är inte längre
min, den är din.

Han tog av locket och räckte henne asken. Överst
låg ett raminfattat porträtt av en ung, blond kvinna i
baldräkt; Yvonne tog det, betraktade det flyktigt, lade
det sedan tillbaka och sade:

— Tack, Tor, för din gåva. Men du kan tryggt ta
den tillbaka. Jag har aldrig trott, att Sonja står emellan
oss, och jag behöver inga synliga bevis för, att du är en
redlig man och en gentleman, som kan göra allt för
familjetemplets guddom — om man nu kan klistra en
så pompös etikett på stackars lilla jag, tillade hon med
ett leende, vars vemod han ej tycktes uppfatta. Han
-åg glad ut över hennes erkännande ord, kysste henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free