- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
113

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

kommit i den åldern då ett livligt och kraftigt barn
genom sin ständigt vakna odygdslusta för ett
skräck-regemente över hela sin omgivning, hade Tor hittat
på, att gossen helst borde vistas så mycket som
möjligt nere på kontoret hos honom, ty där fanns inga
konsts-^ker att slå sönder, inga planschverk att riva i
små stycken och inga sidenmöbler att sätta
smörgås-pladaskor på. Kontorets korkmatta lämpade sig
utmärkt för hans lekar med sandhinken och stora Bubbu,
en stoppad plyschbjörn lika mjuk som. han själv; och
ledsnade han på den. behövde Tor bara ge honom en
gammal tidning att riva sönder, så hade han
sysselsättning för en hel halvtimme. Sköterskan behövde
naturligtvis aldrig vara närvarande, henne ringde man
på, då »Dunna» skulle bäras upp för att sova eller få
mat. Konsuln försummade sina utegöromål betydligt
under denna tid, syntes nästan aldrig till i
brädgårdarna eller vid ångsågen. Däremot hade man sett
honom ligga raklång på sitt kontorsgolv med huvudet
och halsen halvt begravda i sand, som hans herr son
jublande öst över honom med sin lilla spade. »Pappa»
var det första ord gossen lärt sig säga, men fastän han
nu snart skulle fylla två år, visste han ännu ej alltid
riktigt säkert, om det var Yvonne eller sköterskan Anna,
som han rätteligen skulle kalla »mamma»; åtminstone
begick han då och då förargelseväckande misstag
därvidlag.

Så kom den stora olycksdagen.

Det var i början av juli, en tryckande het dag med
åskluft. Tor hade gått uppåt staden i ett ärende.
Gunnar och Anna höllo till i det hörnrum, där Tor bott
som gosse och som låg åt torget med dörr både till
korridoren och Yvonnes toalettrum. Tor hade sagt
till, att lille Dunna, då han var uppe i våningen, hellre

L. 1. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free