Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
med sina förtroenden, det var till lekkamraten, som
han från barndomen haft allt gemensamt med, det
var till fadern. Med honom fick han ge fritt utlopp
åt sitt ystra lynne, med honom kunde han skämta och
leva om alla sina yttre upplevelser, sina upptåg i
skolan, och då de tröttnat på att brottas för att se, vem
som var starkast — varvid Tor ofta med flit lät sin
väldiga lekamen dunsa omkull i en hög på mattan —,
eller hoppa bock över varandra genom hela våningen,
så att’golven gungade och takkronorna skallrade,
kunde Gunnar kasta sig ned på rygg i soffan i fars
arbetsrum med de långa benen dinglande över sidokarmen
och berätta honom om sina förälskelser.
Tor fick följa alla stadierna av sextonåringens
passion för Asta Gregersson och ostraffat skratta åt dess
ynkliga självdöd, då den förälskade ynglingen upptäckt,
att den fåniga jäntan gick och visade sina bröder de
svärmiska dikter han skrivit till henne, visade dem
för betalning, för att få pengar att gå på kondis för.
Aret därpå blev Tor också hans förtrogne, då hans
ömma hjärta blev så skamligt trampat och sparkat av
Ninni Bures bastanta kalvskinnskängor på Sjökronas
bjudning, där hon fräckt mankerade honom för kapten
Lindeborg, den gamle flintskallige rouéen! Och
senast i vintras hade det varit en ganska långt avancerad
historia med ett sabla snyggt tjej, en trettioårig
cigarrfröken vid Storgatan, och då hade Tor måst gripa in
och öppna på plånboken, för att förmå den farliga
si-renen att anta en plats i Västervik, och därigenom
kanske förebygga en upplösning, som. hotade att bli
tragisk.
Men om allt sådant fick Yvonne ej veta en
halvdragen ande. Gunnar kände sin mor tillräckligt för att
veta, hur hon skulle upptaga det, och Tor hade en blind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
