- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
186

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124’ ERNST LUNDQUIST

skräck för att tala med sin hustru om något, som kunde
framkalla en häftigare sinnesrörelse hos henne. Han
mindes med beklämning och fasa de dystra ensliga
tider han framlevat i sitt hem, då Yvonne befann sig
på Furubo.

Efter cigarrbutiksdramat hade emellertid Gunnar
på djupaste allvar förklarat, att nu var han färdig med
kvinnorna och kärleken, de hade ingenting vidare att
lära honom, och han var glad åt att ha bakom, sig
dessa tids- och kraftödande distraktioner, som ju varje
man måste gå igenom. Han var hädanefter
utbrun-nen, iskall, oåtkomlig.

Men nog var det besynnerligt, att Gunnar, som
inför sin far levde så att säga för vidöppna dörrar och
fönster, kunde vara så igenbommad både mot honom
och Yvonne, så snart det gällde den för dem så
viktiga frågan om, vilket levnadskall han ämnade välja!
Antingen hade han det ännu ej klart för sig själv, eller
också var det något, som han visste skulle framkalla
en obehaglig överraskning hos dem och som han därför
ville så länge som. möjligt bespara dem att veta, t. ex.
om han skulle vilja gå till sjöss, bli forskningsresande,
aviatiker, eller annat livsfarligt. Han var ju fanatisk
friluftsmänniska och sportsman. Någonting
extrava-gant var det helt säkert, ty Gunnar var ej den, som fann
sig i att lunka fram på släta landsvägen tillsammans
med hjordmänniskorna.

Nå, i dag skulle de äntligen få veta det.

Gunnar hade kommit hem vid sextiden, och hela
morgonen hade det varit tyst i hans rum, men då Tor
och Yvonne sutto vid frukostbordet vid elvatiden, kom
han in i matsalen, rödkindad och pigg som vanligt.

— Go’ måron, föräldrarna!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free