- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
214

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214’ ERNST LUNDQUIST

ensam och tänka på sitt. Under deras samtal kunde
han sitta och bli tankspridd och låta Tor orera; det var
något nytt. På juldagen gjorde alla tre en lång bilfärd
uppåt de rimtyngda skogarna, som liknade en vit
korallvegetation på oceanens botten med ett blått
Medelhav till tak, och då kunde de för chaufförens skull ej
komma in på några intima samtalsämnen.

Så kom den sista kvällen. Den tillbragte de i Tors
arbetsrum omkring ett bord med vin och sydfrukter.
Gunnar var forcerat pratsam, talade om Luigi,
gat-musikanten, som brukade komma till honom om
kvällarna ibland för att öva honom i att höra italienska.
Han kunde varken läsa eller skriva, åt för aderton öre
om dagen, men skickade hundra lire i månaden till
sin mor i Rom. En gång hade Gunnar mött honom på
gatan mitt på dagen och velat ha honom med sig på en
promenadlektion utåt Djurgården, men Luigi hade på
inga villkor velat gå Strandvägen, utan försökt slinka
in på alla möjliga tvärgator, emedan han var klädd i
slitna urgamla kläder och var rädd att genera
»signo-rino)), om de mött någon av hans förnäma
bekanta.

— Vad är det för en ring du har? frågade Tor, då
Gunnar sträckte ut handen efter en apelsin på skålen.
Den har jag inte sett förr.

— Jag har fått den av en flicka, svarade Gunnar.
Jag vann den på filippin.

Tor fattade hans hand och betraktade den platta
tu-nesiska silverringen. Gunnar såg också på sin
hand.

— Vet ni, sade han, nu har jag sett en karl med lika
krokigt lillfinger som mitt, och märkvärdigt nog också
på högra handen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free