Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag håller samtal mellan min bättre och sämre
menuiska, och det gläder mig att se den
bättre allt oftare behålla öfvervigten; jag ville
kalla det ålderdomens välsignelse.
Assessorn såg förundrad ut och framstötte
ett betänksamt bloss.
— Det är i dag julafton, inföll aktuarien
gravitetiskt.
— Ja, återtog lektorn; julafton är det,
barnens högtid; och sälle de, som begå den som
barn. Företrädesvis i dag har rosten talat
inom mig; mägtigare än på årets andra dagar
har jag förnummit den; men det har ej varit
for första gången. Sanning är det, att ju
närmare vi komma vår egentliga mannaålder,
desto mer afkyles värmen i våra känslor, men
äfven att i samma mån som vi aflägsnas från
den, förfalla och åldras, i samma mån Ökas
vår mottaglighet för de njutningar, som
lockade barnasinnet. Ensam, glömd, glädjelös, har
jag ändå gladt mig öfver min julqväll, det jag
ej kunde, medan jag ännu samm midt i
strömmen af passioner och var en kraftfull man.
Aktuarien gjorde ett slags bifallstecken —
något hos honom oyanligt: han sänkte
nämligen sitt långa hufvud i trubbig vinkel mot
bröstet och förblefi den ställningen, medan
lektorn fortfor:
— Det är nu tio år, sedan du, aktuarie, och
jag första gången började fira denna qväll till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
