Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att åt dem skänkte jag aldrig en tanke; de
skulle gerna for mig fått brinna, allenast jag
också fått se branden i dessa Ögon, som
flammade jemnt, men ändå aldrig förtärdes.
Omärkligt Öfverflyttade jag nu min tillgifVenhet, som
förut tillhörde alla, på henne ensam; kärleken,
sen I, är egoist, och så var mitt första steg åt
det hållet taget.
— Paul hade emellertid växt i år; jag vill
ej säga i visdom. Mot mig hade han allt från
början varit sluten, pockande och vresig; men
så smånigom hade nu detta behagliga lynne
uppnått en grad, der knappast min resignation
förslog. Jag tiggde honom om förtroende, men
fick nej till svar och föresatte mig att lösa
gåtan på egen hand. Hvarifrån jag fick mitt
skarpsinne, begriper jag icke; men jag löste
den till slutet. Äfven Paul älskade till ursinne;
— och hvem? —Henne med de bruna ögonen,
min flicka!
— Nu kan det väl tyckas, som hade jag haft
mina goda skäl att beklaga gossen, efter alla
de kärleksförsäkringar, de der gifvits mig, icke
blott af de bruna ögonen, utan äfven och ännu
mer af ett par röda läppar. — Men jag
sparade mitt medlidande tills vidare, i väntan på
någon ny upptäckt. Den gjordes mig svår.
Icke vet jag, om hon hycklade, eller om hon
med qvinnans vanliga seghet trodde det sjelf;
allt nog, för svaga ögon — och sådana äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
