Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en Celadons — såg det ännu alltjemnt ut, som
om hennes gamla ömhet for mig fortfore. Men
nu var min syn skärpt, och jag såg och
forskade, tills jag sett tillräckligt, sett, att en olycka
aldrig kommer ensam, och att det icke längre
var Paul, jag borde beklaga, utan mig sjelf,
som hittills trott mig ega ett stadigt bo i ett
älskande hjerta, och nu var husvill, utträngd af
honom!
— Men hvad tron I jag gjorde? Ref upp
himmel och jord kanske och gaf, som sig borde,
munsjören en prygelsoppa och mamsellen en
lexa om hennes pligter mot sin blifvande man,
hvarefter allt kunde blifvit godt och väl igen?
Ahnej! — Mitt goda hjerta, den förträffliga
klenoden, narrade mig att spela bort den sista
trumf, jag någonsin haft i händer. Henne gaf
jag orlof, och Paul gaf jag den ring, jag fått
af henne; i utbyte fick jag hans första och enda
smålöje; mera fick jag icke: kantänka, tjensten
var icke mera värd!
Aktuarien tystnade, stötte sitt glas mot
lektorns, så att det sprack, och gömde sitt långa
hufvud i en nästan ännu längre hand.
— Och sedan? frågade lektorn med ljudlös
stämma.
Aktuarien spratt upp.
— Sedan, vidtog han, får jag säga som
sa-goberättarne: jag var icke med längre. Efter
bröllopsdagen stängde Paul sina dörrar för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
