Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycken vansklighet for att öfverlåta sig åt en
sådan villa; men det, som besjälade fägringen,
och hvaraf min tanke forst intogs, känner den
ännu väl igen, liksom man stundom ser små
vänliga barn blicka fram ur en forfallande
stuga. Och till och med sin yttre blomstring
har hon jemnförelsevis väl bevarat, ty hon var
ju alltid ren; ej, som jag, långsamt upprättad.
Att hon varit trogen mitt minne, liksom jag
hennes, säger mig en inre röst. — Ja, hon är
ännu alltid densamma, — såsom sådan
erkänner jag henne, umgås med henne, hoppas
återförenas med henne; sådan måste hon vara; —
ty hon har ju älskat!
— Men hvad i Herrans namn går åt aktuarien!
ropade assessorn, stirrande på den sednare med
så mycket uttryck af ångestfull spänning, som
de slappa lineamenterna i hans fysionomi tilläto.
Aktuarien skrattade hemskt, beskref i luften
obeskrifliga figurer med sina långa armar och
slutade sin extas med att klappa sig på knäna,
hvilka utan tvifvel blifvit högst förundrade, om
de kunnat veta, från hvad håll denna
ömhets-betygelse kom. Nu var det lektorn, som blef
det å deras vägnar.
— Hvad fattas dig? frågade han. — Du
skräm mar oss ordentligt.
Aktuarien vårdade sig ej att svara, ntan
fördjupade sig i en halfhög monolog, särdeles
upp-bygglig för honom sjelf, om man fick döma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
