Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från den mimik, hvaraf den beledsagades, men
så mycket mindre njutbar för de båda
vannerne, som stodo framför honom med
bekymrade miner. Till sist, efter att åtskilliga
gånger i crescendo hafva upprepat namnet Binda
och dervid nickat med stigande belåtenhet, for
han upp från stolen, ryckte till sig sin syrtut och
stjelpte hatten på hufvudet under yttrande:
— Nu gå vi!
— Ahnej, inföll hans vän, det kan aldrig
vara din mening. Inte får du gå bort med
julron: gröten är i rappet färdig.
— Nej, vi gå allesammans.
— Hvart skulle vi då taga vägen?
— Hem till mig, naturligtvis; tror du inte,
att jag också kan kosta på mig gröt — och
er med, om det gäller?
Sanningen fordrar det erkännande, att
ak-tuariens förmåga i den vägen var något
apo-kryfisk; åtminstone kunde icke lektorn erinra
sig, att han någonsin gjort bruk deraf. Lektorn
hade emellertid mera takt, än att låta
fram-skina en sådan grund för sin öfverraskning.
— Du vet ju, att jag ogerna går ut så här
sent; föröfrigt väntar väl din hushållerska inte
en gång på dig ensam med mat, mycket
mindre på oss. Kan du inte försöka trifvas här
och hålla till godo med det lilla, huset förmår?
Assessorn förenade sig. — Hehe! Mig är det
likgiltigt, hvar jag tar supen på fisken, bara jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
