Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och utan att ha sett på klockan, stoppar han
den förstrött tillbaka och fortsätter att stirra på
de gyllene strimmorna.
— Er hustru förefaller vara mycket upprörd.
I går var hon lugnare.
Kaptenen stoppar sin pipa.
— William, ämnar ni verkligen stanna här
länge? I denna ensamhet, så fjärran från alla
människor?
Han tystnar, suger på sin pipa och blåser
långsamt ut röken.
William vänder förvånat på huvudet.
— Varför skulle jag annars ha byggt mig ett
hus här? Naturligtvis stannar jag länge... för
alltid!
När William sade detta, måste han tänka på
de gångna månaderna. Då skeppsfarten åter
öppnades i år, hade han fört hit ett monterbart
hus från Arkangelsk och låtit bygga upp det här.
Även den nödvändiga inredningen hade han
skaffat hit den gången. Nu medförde han endast
livsmedel och några småsaker.
Detta hus hade bringat honom onda dagar,
misslyckande och förtvivlan. Framför allt...
pengarna! William hade trott, att de besparingar
han gjort under loppet av tio år, skulle mer än
väl räcka till för huset och allt det som är
nödvändigt för en fiskares och jägares liv. Men
enbart huset hade slukat alla hans pengar. Och med
vilken möda hade han icke skrapat ihop dem!
Dessa rubler, som först blevo tio, sedan hundra
och till sist över tusen. Han hade stulit dem från
sin mage, sin kropp; han hade klätt sig i vad
han fick och ätit vad han kom åt. Han hade icke
arbetat som en häst, nej, han hade slitit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
