Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon skrivit det, men nu föreföll det henne som
en evighet. »Han satt hos mig och såg ut genom
fönstret. Jag kunde iaktta honom i den stora
spegeln över kaminen. Han satt väl och tänkte på
Nordlandet, på valfångst och isstormar. Å, vad
det måste vara hemskt där! Intressant, men
hemskt! Jag skulle inte för något pris i världen
vilja fara dit...»
»Koncept till mitt brev till N. J.
Min kära Nina!
Jag vill dela med mig av min glädje åt dig.
Ute är det senhöst, men inom mig är det vår.
Jag skulle vilja sjunga och skratta. Orsaken är
alltjämt han, sjömannen, om vilken jag har
skrivit till dig. Den första tiden var jag rädd för
hans allvarliga blick, för hans björnlika kraft,
som riktigt väller fram på ett komiskt-hemskt
sätt ur varje lem av hans kropp. Men framför
allt var jag rädd för envisheten i hans idéer,
vilka för mig hade något omänskligt i sig. Då jag
satt ensam med honom i salongen första gången,
kände jag mig rädd för honom, men jag visste
icke varför. Och för att dölja detta pratade och
skrattade jag mycket. Men han teg och såg blott
på mig då och då. Jag tyckte, att jag verkade så
liten och dum bredvid honom, och jag ville så
gärna bli större och klokare. Jag trodde att han
alltjämt — fast endast med ögonen — skrattade
ut mig.
Jag var upprörd och reste mig upp.
’Vart ska ni gå?’ höll han mig tillbaka. ’Låt oss
sitta en liten stund till.’ Han tog min hand. ’Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
